-

Skrivet 2011-11-28 Klockan 22:44:18

LUFTEN TAR SLUT JAG KAN INTE ANDAS
DET GÖR ONT I HELA KROPPEN DET KÄNNS SOM OM JAG DÖR
VILL FYLLA MIN KROPP MED RENASTE LYCKA
VILL KUNNA ANDAS
VILL KUNNA ANDAS I TAKT MED MITT HJÄRTA
MEN DET HOPPAR ÖVER ETT SLAG TVÅ SLAG
SLÅR DUBBLA SLAG
SLÅR EGENTLIGEN INTE ALLS.


Happy father's day.

Skrivet 2011-11-13 Klockan 19:16:15

Varför tog du inte med mig hur kunde du lämna mig själv här hur tänkte du då varför lämnade du mig hur fan kunde du lämna mig jag blir alltid så jävla förbannad när jag tänker på hur elakt det var av dig att lämna mig här för jag behövde dig.
Andas.
Jag behöver dig.
Jag kommer aldrig sluta behöva dig. Jag må ha lärt mig att leva utan dig men jag kommer aldrig sluta behöva dig pappa. Jag vill att du ska va här, jag vill att allt ska va bra. Jag vill köpa en världens-bästa-pappa-present även fast jag vet att jag egentligen ljuger. Du var inte en så bra pappa men du försökte, visst gjorde du? Men jag har lärt mig att förstå nu, jag har slutat klandra dig för jag vet att knark och alkohol är så jävla starkt. Ibland starkare än kärleken. Jag förstår det nu och nu jag kan äntligen sluta klandra dig för förlåt-brev och jag-kan-inte-hämta-dig-idag-samtal.
Andas.
Jag önskar att jag kunde ringa dig idag, fråga om du ätit tårta och fått någon present och säga att jag saknar dig. Jag hoppas verkligen att du förstår det, att jag saknar dig. Och vet du vad, jag hoppas verkligen att himlen förlåter dina snesteg och ger dig tårta idag för det förtjänar du trotts allt.
Andas.
Jag brukar undra vem jag hade vart idag om du aldrig hade lämnat mig den där jävla skitdagen 21 januari 2006. Jag brukar undra om vi nån gång hade fått en riktig fader-dotter-relation eller om vi fortsatt träffats nån gång per år och prata mer än sällan på telefon. Jag brukar undra om du hade blivit arg när jag skaffat en pojkvän och velat skydda mig. Jag brukar undra om jag kunde ringa dig när livet var piss och du skulle trösta mig och säga att allt kommer att bli bra. Jag brukar undra hur allt hade vart om du bara kunde gett fan i å dö.
Andas.
Andas.
Andas.
För din skull, pappa.
Varför tog du inte med mig hur kunde du lämna mig själv här hur tänkte du då varför lämnade du mig hur fan kunde du lämna mig jag blir alltid så jävla förbannad när jag tänker på hur elakt det var av dig att lämna mig här för jag behövde dig.


Andas.


Jag behöver dig.
Jag kommer aldrig sluta behöva dig. Jag må ha lärt mig att leva utan dig men jag kommer aldrig sluta behöva dig pappa. Jag vill att du ska va här, jag vill att allt ska va bra. Jag vill köpa en världens-bästa-pappa-present även fast jag vet att jag egentligen ljuger. Du var inte en så bra pappa men du försökte, visst gjorde du? Men jag har lärt mig att förstå nu, jag har slutat klandra dig för jag vet att knark och alkohol är så jävla starkt. Ibland starkare än kärleken. Jag förstår det nu och nu jag kan äntligen sluta klandra dig för förlåt-brev och jag-kan-inte-hämta-dig-idag-samtal.



Andas.


Jag önskar att jag kunde ringa dig idag, fråga om du ätit tårta och fått någon present och säga att jag saknar dig. Jag hoppas verkligen att du förstår det, att jag saknar dig. Och vet du vad, jag hoppas verkligen att himlen förlåter dina snesteg och ger dig tårta idag för det förtjänar du trotts allt. 


Andas.



Jag brukar undra vem jag hade vart idag om du aldrig hade lämnat mig den där jävla skitdagen 21 januari 2006. Jag brukar undra om vi nån gång hade fått en riktig fader-dotter-relation eller om vi fortsatt träffats nån gång per år och prata mer än sällan på telefon. Jag brukar undra om du hade blivit arg när jag skaffat en pojkvän och velat skydda mig. Jag brukar undra om jag kunde ringa dig när livet var piss och du skulle trösta mig och säga att allt kommer att bli bra. Jag brukar undra hur allt hade vart om du bara kunde gett fan i å dö.



Andas.
Andas.
Andas.



För din skull, pappa.


if these walls could talk

Skrivet 2011-11-06 Klockan 22:31:53

Om dom här väggarna kunde tala skulle ni se mig ur en annan syn. Allt som hänt här, allt jag gjort.
Alla skratt, legat och pratat hemlisar i telefon till klockan 4 på morgonen, smitit ut genom fönstet för nattliga äventyr, pojkvänner, förlorat oskulden, dansat runt och sjungt, supit mig full med vänner, sminkat mig i timmar framför spegeln inför någon fest, älskat livet.
Alla nätter jag gråtit mig till sömns, slagit sönder saker, bankat huvudet i väggen, dragit rakbladet mot min hud,
hatat mig själv, hatat livet.
Om dom här väggarna kunde tala, vad skulle dom då säga? Är jag enligt dom stark eller svag?
Dom här väggarna har skyddat mig när omvärlden velat mig illa, när mörkret tagit över en del av mig är det här jag låst in mig. Vaggat mig själv till sömns. Önskat mig bort men ändå inte. Inom dom här väggarna finns en smak av trygghet, här inne kan ingen någonsin göra mig illa. Men ändå är det så mycket ångest inristad i väggarna, för många minnen som kommer tillbaka.
"Sometimes I wonder if these walls know my deepest secrets,
from whom I love, to who I fall asleep with.
These walls wont betray me, these walls are like my safety.
But sometimes I feel like these walls drive me crazy.
They enslave me or chase me by myself.
'cuz if these walls see everything, why the fuck don't they help?"


-

Skrivet 2011-10-23 Klockan 17:38:01

Du var menat som ett one night stand,
någon att bara dela en natt med,
men du förstörde min plan och nu är jag fast.
Du var menat som ett one night stand,
någon att bara dela en natt med,
men du förstörde min plan och nu är jag fast.




Love never fails








Men det gör du.


Bara kom tillbaka

Skrivet 2011-10-10 Klockan 20:57:15




-

Skrivet 2011-10-04 Klockan 21:46:36

Jag vill bara spy på allt, på världen
funderar på hur allting kan vara så orättvist, hur saker kan bli så fel
när man bara vela göra saker rätt
Jag har alltid trott på ödet, men jag börjar tvivla nu
För det kan inte vara rätt
Det får inte vara rätt att unga människor dör
att barn svälter, lever utan hem
lever utan att någon omkring sig bryr sig
Men man måste tro på något,
för om man tappar tron, vad har vi då kvar?
"I ditt bröst är ditt ödes stjärnor"
Jag vill bara spy på allt, på världen
funderar på hur allting kan vara så orättvist, hur saker kan bli så fel
när man bara vela göra saker rätt
Jag har alltid trott på ödet, men jag börjar tvivla nu
För det kan inte vara rätt
Det får inte vara rätt att unga människor dör
att barn svälter, lever utan hem
lever utan att någon omkring sig bryr sig
-
Men man måste tro på något,
för om man tappar tron, vad har vi då kvar?
-
"I ditt bröst är ditt ödes stjärnor"


Harder than easy

Skrivet 2011-09-27 Klockan 20:37:17

Jag kommer ihåg den intensiva känslan av ångest, smärta och ilska.
Sanningen är att jag längtar efter den. Jag längtar efter att känna något så det verkligen känns.
Ångest in i benmärgen, smärta som skär sönder dig, glädje som gör så du lyser.
Kanske till och med kärlek.
Jag längtar efter att gråta.
Gråta så hårt att det känns som om någon kväver dig.
Stryper dig tills du somnar av utmattning.
Nu känner jag bara
lite ångest, lite glädje, lite av allt.
Jag längtar efter att sakna.
Jag längtar efter att känna på riktigt.
Jag kommer ihåg den intensiva känslan av ångest, smärta och ilska.
Sanningen är att jag längtar efter den. Jag längtar efter att känna något så det verkligen känns.
Ångest in i benmärgen, smärta som skär sönder dig, glädje som gör så du lyser.
Kanske till och med kärlek.



Jag längtar efter att gråta.
Gråta så hårt att det känns som om någon kväver dig.
Stryper dig tills du somnar av utmattning.
Nu känner jag bara
lite ångest, lite glädje, lite av allt.
Jag längtar efter att sakna.
Jag längtar efter att känna på riktigt igen.


-

Skrivet 2011-09-12 Klockan 17:44:39



<3

Skrivet 2011-08-22 Klockan 01:21:06

Om någon kunde förstå, hur mycket mitt hjärta brister när jag ser dina vackra bruna ögon,
som döljer så mycket smärta där bakom som inget kan ta iväg. Jag önskar att jag kunde fixa allt,
jag önskar det så innerligt. Rädda dig. Krama bort allt det där som gör ont inombords.
Få dig att förstå, få dig att se vad som egentligen händer och att livet är inte lätt, och ibland händer saker man
inte kan styra men att det blir bättre, att allting kanske inte läker men såren blir inte lika svidande och att
saker ibland måste hända, för allting har sin gång. Jag älskar dina ögon, varje gång jag ser dom ser jag våran pappa. Våran saknade fina pappa. Du gör min saknad lättare, så länge du är med mig har jag pappa med mig.
Och aldrig någonsin vill jag förlora dig. Jag vet att milen mellan oss är långa och att det inte går att göra något åt men om du visste hur mycket jag vela vara dig nära, vara en riktig storasyster som finns där när du gör illa dig, finns där när du är ledsen, finns där när du behöver någon. Jag vill kunna säga att du är trygg i mina armar när världen gör dig ont. Varför kan jag inte bara få rädda dig? Göra allting bra igen. Spola tillbaka tiden och ändra historien.
Bara göra allting bra igen. Det svider när jag tänker hur mycket jag har missat under hela din uppväxt. Första stegen,tänderna,orden,såren,ärren,skratten,gråten,kramarna,utflykterna,första gången du cykla, bröt ett ben,
tappade en tand. Alla år som bara har flygit förbi. Passerat utan att man riktigt märkte något. Och nu när jag såg dig, du har blivit så stor, du har sparat ut håret, snart är du lika lång som mig. Nästa gång vi ses kanske du är det.
För vi vet ju aldrig när nästa gång blir och det är det som är så jävla hemskt. Om du visste hur mycket jag saknar dig, att jag tänker på dig varje dag. Finaste lillebror. Jag hoppas att du värljer rätt vägar i livet, inte tar efter mig eller vår far. Att du är smartare än så. Ser rätt väg att gå i alla korsningar. Jag ska en vacker dag vara där för dig, det lovar jag. Men tills dess får det vara såhär, det får fortsätta göra ont. För en vacker dag kommer all saknad vara värt det. En vacker dag kommer jag vara din storasyster som är där för dig.
Varför kan jag inte få rädda dig?


When failure is all you have known

Skrivet 2011-08-08 Klockan 18:55:38

Sommaren är påväg att ta slut, mörkret smyger sig fram tidigare och tidigare och kylan gör sig snart påmind igen.
Med det kommer ångesten. Pressen. Sömnsvårigheterna. Prestationsångesten. Depressiva svackor.
Skolan. Två år kvar och jag är redan så jävla less.

Så jävla jävla less.



Inside of me there are words waiting to come out.

Skrivet 2011-07-23 Klockan 21:19:55

Saknaden av din röst gör sig påmind, vill ringa men vad finns det att säga som inte redan blivit sagt.
Det blev som det blev och är som det är när det inte blev som det skulle, men tro mig när jag säger att
jag inte vill ha det såhär. Men jag flyr jämt bakvägen när saker blir svårt och nu sprang jag men kollar hela tiden bakåt, och det smärtar varje gång att jag inte ser dig jaga mig. Varför jagar du inte mig?
Jag trodde du var den som skulle göra mig hel igen, men istället gick jag sönder lite till
och om jag fortsätter gå sönder så kommer det tillslut inte finnas nå kvar av mig.
Jag vill skriva att jag saknar dig, varje liten atom inom mig gör ju det, men om jag gör det kanske jag inte får ett saknar dig tillbaka och det kan jag inte ta.

Jag vill ju bara se dig bakom mig när jag går ifrån.



Jag ger dig inte min morgon, inte min dag, du får nått så mycket bättre, du får hela jävla jag.

Skrivet 2011-07-17 Klockan 21:15:40

Ord är värre än en kula i bröstet. Ord gnager sig fast och ekar när mörket är den objudna gästen.
Tankarna som gör en galen, känslorna som styr om och inte vet vart dom ska ta vägen.
Vet inte vart jag ska ta vägen. Är det ens en väg? För det verkar vara ett jävla berg med vassa kanter och lösa stenar. Ramlar jag nu så kommer jag aldrig upp. Då är det slut.

" Du är bättre än du tror"

What if i'm not?



Life is life

Skrivet 2011-07-04 Klockan 23:41:35

Sitter i köket här vid datorn. Det är kolsvart här inne och det ända som lyser upp är skärmen.
Har haft en fin dag, sov ut, tog en härlig dusch, åkte in till stan och åt på donken med mamma och min brorsdotter, vi plockade jordgubbar när vi kom hem och gjorde jordgubbspaj, åt den när vi kollade på Alvin & gänget, en fin dag alltså. Ändå mår jag illa inte bara i kroppen men i själen också, känner att något är fel och att det är lite ångest under huden, men varför? Mina 360 myggbett kliar irriterande mycket och jag tänker inte på någonting egentligen. Funderar på att gå och lägga mig, undrar hur lång tid det tar innan jag somnar, för jag vet att om jag lägger mig där kommer alla tankar att sätta igång och snurra mitt lilla huvud runt runt tills jag somnar utmattad. Vad är det som är fel, Lina? Undrar om man ska ta en ciggarett till vinet. Tänker lite tvingat på honom, hans armar runt min kropp, försöker komma ihåg hur det kändes. Hur allt kändes då. När var jag senast lycklig? Har jag nån gång vart lycklig? Är man lycklig när man skrattar eller krävs det mer ändå? Är lycka som en ända lång orgasm, toppen av allt? Finns det någon som är konstant lycklig utan att gå på lycko-piller? Kanske borde pröva lyckopiller ändå.. Fast det är väl lite som att fuska i livet? Och det brukar väl ändå inte löna sig. Jag tar nog den där ciggen till vinet ändå, sen går jag och lägger mig. Puss


RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!